Brun thuja

Orsaken till gula, bruna och vissnande thujaskott kan vara felaktig plantering, skötselfel eller växtsjukdom. Oavsett orsak till sjukdom så krävs snabba ingrepp för att rädda plantorna. Här är 3 vanliga orsaker till gula och vissnande thujor, samt knep för att återställa dessa växter till ett vackert friskt utseende:

Korrekt gödsel och mineraler i jorden är den grundläggande faktorn som bestämmer färgen på thujan. Brist på grundläggande näringsämnen som är ansvariga för produktionen av klorofyll kommer att orsaka förändringar i trädens färg. Thujor lider oftast av otillräckliga mängder magnesium (Mg) och järn (Fe). Bristen på dessa näringsämnen manifesteras initialt av en ljusare nyans som sedan skiftar till gul längs med thujans skott. Vid magnesiumbrist börjar de gula skotten visa sig på thujans äldsta skott, och i fallet med järnbrist är det de yngsta skotten som skiftar färg till gul.

Kvävebrist (N), manifesteras i form av gulfärgning av fjällen och hämmad tillväxt, kvävebrist är mindre vanligt.

Överskottet av näringsämnen i jorden är lika farligt som bristen på näringsämnen. Överdrivna doser av gödsel stör upptaget av makro- och mikroelement samt vatten från marken (den så kallade fysiologiska torkan), vilket leder till gula och uttorkade thujor.

Därför bör thujan gödslas men med måtta. Var noga med att inte överskrida de rekommenderade doserna av gödningsmedel.
Näringsbrist beror ofta inte bara på fel i gödslingen utan även fel pH i jorden. Thuja kräver ett lätt surt substrat (pH 5–6,5). Om pH är för högt, till exempel i kalciumrika jordar så förekommer det med största sannolikhet järnbrist. Å andra sidan, när pH är för lågt är upptaget av magnesium svårt. I stället för att applicera efterföljande doser av sammansatta gödselmedel i dessa fall bör jordens pH justeras.

För att säkerställa en konstant optimal nivå av näringsämnen från vår till höst, bör specialiserade gödselmedel för thuja användas regelbundet såsom Yara. Kom ihåg att kväverik gödsel tillförs från april till mitten av augusti, och kvävefria höstgödsel används senare.

Thuja har ett högt vattenbehov särskilt på sommaren och reagerar mycket dåligt på uttorkning. Brist på vatten gör att thujaskotten torkar ut och i extrema fall till att hela thujan vissnar. Under varma och torra somrar är bevattning nödvändig, särskilt för en thuja som är planterad i en behållare/ kruka. Jorden ska vara konstant fuktigt. Det rekommenderas också att täcka jorden med täckbark vilket minskar avdunstning av vatten från substratet. Ta bort torkande/ vissna skott och vattna den torkade thujan rikligt. Sedan vattnar vi växterna varje dag tidigt på morgonen eller kvällen under sommarens värsta hetta.

Thuja dör oftast till följd av uttorkning och detta inträffar ofta under den tidiga våren. Thuja som är ett barrträd går inte igenom en vilande period. På vintern under frostfria dagar när temperaturen når 0° C börjar deras transpiration. Marken är fortfarande frusen vid denna tidpunkt, vilket hindrar rötterna från att suga upp vatten som behövs att fylla på pga. mängden transpiration.

Kraftiga, torra och frostiga vindar utgör ett ytterligare hot. Som ett resultat av dessa blir thujan massivt uttorkad, ofta ensidigt där vinden har blåst. Detta kan vi förhindra genom att förbereda plantorna ordentligt inför vintern. På hösten vattnar vi thujan rikligt fram till den första frosten så att de kan samla på sig så mycket vatten som möjligt inför vintern.
Det är inte heller bra att låta thujans rötter översvämmas och stå i överdrivet våt jord under lång tid. Oftast är detta ett problem för thujor som växer i behållare/ kruka och i tunga lerjordar.

Översvämning av rotsystemet visas genom gul och brun färg på thujan. Dessutom främjar detta tillstånd markant risk för utvecklingen av svampsjukdomar. Det är därför behållarna/ krukan som vi odlar thujan i bör vara utrustad med hål i botten (dränering), genom dessa hål kan överflödigt vatten rinna av.

Det är normalt att barren inuti längst med stammen blir bruna på hösten. Thuja angrips sällan av svampsjukdomar. Men efter uteslutning av alla andra möjliga fel är det nödvändigt att överväga denna möjlighet. De vanligaste sjukdomarna hos thuja Smaragd och Brabant är: phytophthora, armillär rotröta och skottdöd.

Phytophthora citricola är barrträdens farligaste svampsjukdom men den angriper sällan thujor.
Phytophthora på barrträd kännetecknas genom hämning av tillväxten av flera år gamla växter. På ena sidan av växten kan man se en lätt gulfärgning på enskilda skott som över tid sprider sig vidare. Med tiden blir färgen på barrskotten brun eller rödaktig. Hela växten och kringliggande växter kan dö i raskt tempo och i fallet med vissa barrträd som cypresser så kommer de att se brända ut. Vid roten brukar man kunna se brun färg särskilt under själva barken. Rotröta vid växtens bas uppträder vanligtvis endast på ena sidan av rötterna, växer sig större och letar sig uppåt med tiden. För att säkerställa att vår thuja eller annan barrväxt har insjuknat i phytophthora bör barken skrapas bort från den infekterade växten. Om den är rödbrun på insidan tyder det på en svampinfektion.

Phytophotorosis angriper särskilt västra sorten, Thuja occidentalis. Medan vissa sorter av Thuja orientalis, till exempel ’Aurea Nana’, är helt resistenta mot svampen som orsakar phytophthora.
Rotröta (Armillaria)
Detta är en svampsjukdom som orsakas av svamp av släktet Armillaria (Armillaria). Den angriper thujor som växer på tomter i nära angränsning till skog. Infekterade thujor förlorar sin naturliga färg och glans. De blir matta, gulnar och dör. Vid basen av stammen blir barken ännu brunare, dör, spricker på längden och till slut kan man se naket trä. På insidan av barken och träet finns det rikligt med vitt mycel (svamp). På hösten kan svampar med hattform dyka upp vid fotens bas.